Ända sedan jag införskaffade min första platt-TV har jag haft bakgrundsbelysning. Det började med att jag köpte några LED-lampor med statiskt vitt ljus som jag fäste baktill på TV: n. Sedan uppgraderade jag mig till tvåsidig ambilight och genast blev filmupplevelsen mycket bättre. Jag tycker om att ha det helt nersläckt i rummet när jag ser på film och med ambilight blir skenet från TV: n inte lika skarp och ögonen inte lika ansträngda.

Med denna TV har Philips uppgraderat funktionen ytterligare genom att ha ambilight på tre sidor och det är dessutom möjligt att anpassa ljuset efter väggfärgen. Jag trivs verkligen med ambilight och kommer inte vilja gå tillbaka till att bara ha bakgrundsbelysning på två sidor.

Jag har sedan tidigare en 3D-TV och för att vara ärlig så har jag verkligen inte utnyttjat 3D: n överhuvudtaget det senaste året. Det var roligt i början, och vi testade att se några 3D-filmer, men det känns alltid lite omständigt att se på film i 3D. Det finns inte så stort utbud i filmväg och det är inte så roligt att mysa i soffan med ett par glasögon på sig. Eftersom 3D-glasögonen inte är personliga, så sitter de inte särskilt bra på mig och jag får ofta rätta till dem. Detsamma gäller glasögonen som följer med denna TV. Ett stort plus är dock att det medföljer fyra par, vilket är jättebra om man är en familj, eller om man bjuder över några kompisar på filmkväll.

Med denna TV så kan man konvertera 2D till 3D och genast blir det lite lättare att utnyttja 3D-funktionen. Med bara något knapptryck så är konverteringen gjord. Och det fungerar förvånansvärt bra. Jag testade att konvertera både en animerad film och en vanlig spelfilm, båda i HD-kvalitet. Bilden är fortfarande väldigt skarp och färgerna behålls. Dessutom går det att ställa in djupet på 3D:n. Risken finns dock att detta är något som bara är roligt i början och att jag snart kommer att glömma bort denna funktion och se på TV som vanligt igen. (Men det var ganska roligt att spela MarioKart i 3D).

Det finns även en funktion som gör det möjligt för två personer att spela TV-spel i helskärm, där de vanligtvis ser spelet på halva skärmen. Jag får inte detta att fungera, för jag kan inte välja det läget. Det enda spelet jag har där spelarna har varsin halva av skärmen är MarioKart till Wii, och det är väl möjligt att detta spel inte är kompatibelt med den funktionen. Så tyvärr kommer jag inte att kunna testa två spelare-läget.

Efter att ha testat fjärrkontrollen kan jag nu konstatera att fördelarna uppväger nackdelarna.

Att sätta i batterier var inte helt lätt. Jag upptäckte efter en liten stund att man måste trycka in en liten knapp med att smalt föremål, tandpetare eller dylikt, för att batteriluckan ska öppnas. Det kändes lite omständigt, men sedan drog jag mig till minnes alla de fjärrkontroller vi hade när jag var barn. Utan undantag så var alla tejpade, för att flärpen till luckan hade gått sönder. Detta problem kommer man ju att slippa nu.

Kontrollen använder sig inte av en IR-sensor, vilket betyder att jag inte behöver rikta kontrollen mot TV: n. Jag kan till och med stå i ett annat rum. Detta kom till nytta när jag skulle skriva in lösenordet till mitt nätverk, då jag hade denna information i rummet bredvid.

Fjärrkontrollen kan även användas som en pekare, vilket underlättar navigeringen bland apparna i Smart-TV: n och på internet. Pekaren är dock lite svår att använda och inte så känslig som jag skulle vilja. Jag föredrar ändå pekaren mot att använda pil-knapparna.

Att ha knappar även på baksidan av kontrollen kan nog kännas ovant för många och risken finns att man kommer åt dessa knappar när man ska använda de vanliga på framsidan. Detta gör dock ingenting, för kontrollen känner av när man använder den som vanligt, och tangentbordet på baksidan blir inaktiverat. En väldigt smart funktion.

Sent i måndags kväll fick jag äntligen TV: n levererad och igår kunde jag börja testa den lite. 

Det första som slog mig var hur slimmad och stilren den är. Den blir nästan som en inredningsdetalj där den står på bänken. Min gamla Philips känns nu väldigt stor och klumpig. Det skiljer inte så mycket i tum mellan dem, men eftersom den nya TV: n har mycket smalare ram, blir skillnaden ganska stor ändå.

Det gick på bara några minuter att installera TV: n. Guiden var bra och lätt att följa. Jag hade trott att det skulle bli problem med att hitta NAS:en (med min gamla Philips var det en hel del bök), men så fort jag kopplat upp TV: n mot mitt hemnätverk, så fungerade allt perfekt.

Det enda jag har att klaga lite på hittills är att menyerna kändes sega och att fjärrkontrollen var stor och klumpig. Tangenbordet på baksidan är uppdelat i två delar och det kommer nog att ta lite tid innan jag blir bekväm att skriva på det. Jag har sett andra fjärrkontroller med tangentbord på baksidan som är mycket mindre och lättare att använda.

Jag har blivit utvald att få testa den nya tv:n från 7000-serien. Det ska bli jättespännande!

Idag har jag redan en TV från denna serie, men från år 2011, så det ska bli riktigt intressant att jämföra dessa. Jag är nästan mest förväntansfull över att se hur ambilight kommer att påverka upplevelsen när den är tre-sidig. Jag valde ju min nuvarande TV just för att den har ambilight, men den är ju bara på två sidor.