Efter att ha testat fjärrkontrollen kan jag nu konstatera att fördelarna uppväger nackdelarna.
Att sätta i batterier var inte helt lätt. Jag upptäckte efter en liten stund att man måste trycka in en liten knapp med att smalt föremål, tandpetare eller dylikt, för att batteriluckan ska öppnas. Det kändes lite omständigt, men sedan drog jag mig till minnes alla de fjärrkontroller vi hade när jag var barn. Utan undantag så var alla tejpade, för att flärpen till luckan hade gått sönder. Detta problem kommer man ju att slippa nu.
Kontrollen använder sig inte av en IR-sensor, vilket betyder att jag inte behöver rikta kontrollen mot TV: n. Jag kan till och med stå i ett annat rum. Detta kom till nytta när jag skulle skriva in lösenordet till mitt nätverk, då jag hade denna information i rummet bredvid.
Fjärrkontrollen kan även användas som en pekare, vilket underlättar navigeringen bland apparna i Smart-TV: n och på internet. Pekaren är dock lite svår att använda och inte så känslig som jag skulle vilja. Jag föredrar ändå pekaren mot att använda pil-knapparna.
Att ha knappar även på baksidan av kontrollen kan nog kännas ovant för många och risken finns att man kommer åt dessa knappar när man ska använda de vanliga på framsidan. Detta gör dock ingenting, för kontrollen känner av när man använder den som vanligt, och tangentbordet på baksidan blir inaktiverat. En väldigt smart funktion.
